Valparna är idag 6 veckor. Veckan som gått är ingen vanlig vecka och ingen jag önskar någon ska få uppleva liknande. Att mista en så pass ung liten tjej så fort får ta sig tid att smälta. Men som en mycket god vän sa till mig; titta inte bakåt-backspegeln är mindre. Hon har sååå rätt men jag måste ta mig ur detta samtidigt som jag måste titta framåt, och valparna är till stor hjälp! Blommor har kommit och telefon har gått varm idag men hoppas ni ursäktar, jag är inte redo för telefon än. Men jag uppskattar verkligen att ni finns där omkring mig.
Valparna har nu fått sina stamtavlor, men än har inte alla tjejer har fått sitt namn, men snart så. Det blev en del bilåka förra veckan men den här veckan har helt enkelt inte funnits kraft, men jag ska ta tag i det så snart jag orkar. Valparna får vara ute i små grupper på gräsmattan så jag hinner fånga in dom utifall de hittar någon liiiten glugg där de kan smita ut från gården. Flera valpar ligger platt när de ser Iza så då kan vi säga att vi har stoppet inlärt på dom, och inkallningen fungerar bra då vissling betyder mat. Kom ihåg att det är bara hojta till om ni vill ha valpen sängvan också, det brukar vara det lättaste att lära dom. Nu de senaste två mornarna var det småtassar i vardagsrummet på upptäcktsfärd för den svarta hanen, han har kommit på hur man tar sig ur hagen. Alla valpar äter som de ska och jag blir lika förvånad varje gång då jag ökar mängden mat och allt tar slut-aptiten är det då inget fel på! Summar summarum: de växer och har de bra de små vita hårbollarna!




































