Kategoriarkiv: Ripor

Kenneljakt -19

Det har blivit av en liten tradition att åka på Kenneljakt med de nyaste valpköparna, denna höst är inget undantag. Syftet med kenneljakten är att låta valpköpare få en upplevelse på fantastiska marker med hela kittet inkl. boende och god mat mitt ute i jaktområdet. Max 8 personer kunde vara med och inom 30 minuter var det fullbokat i gruppen.

I fredags rullade vi mot västra Jämtland där arrangör mötte upp för transport ut med bagaget och vi kunde jaga oss in i området utan massa extra packning. Väderprognosen var nog maximal otur med stormbyar upp mot 25 m/s och 22 mm nederbörd på ett dygn. Trots detta var det bara glada miner från alla. Vi jagade oss in i området men fick efter lunch koppla hundar och försöka snabbt ta oss till stugan för att dimman, regn och blåsten tilltog. Även halva dagen därpå var stormig med dimma men vi fick några timmar på em och sen även hela sista dagen i bra väder då vi jagade oss tillbaka mot bilarna. Alla har haft fågel även om de unga hundarna hade svårigheter med att spika dom. Pga allt regn är det ont om bilder från träffen.

Hela gänget innan hemgång

Under andra dagen på kennelträffen när vi befinner oss på höjd plingar det till i min mobil och ett meddelande om “bästa uppfödaren”. Jag visste att SetterWalls Geira och Tobias skulle starta i Bruksvallarna men hade inte fått någon info om premie. En i sällskapet fick kontakt med “facebook” och där hade NNFK uppdaterat med dagens pristagare och mycket riktigt det var premie på Geira i högsta valör! Sååå roligt för dom!!! Stort grattis till Er!!!

Tobias och SetterWalls Geira 1 UKL i Bruksvallarna 20 september-19

Dan före dan, före dan, före ….

Väntan till jakten är verkligen nedräkning för mig. Många frågor finns om hur hundarna går, hur fungerar de, hur är fågelbeståndet mm. Naturligtvis hoppas jag på en lång fin höst som sträcker sig ända fram till att en halvmeter snö trillar ner på en kvart lagom till advent.

Vi har haft flera sammanstrålningar med valpträffar. Vi började redan i maj med kurs på Långtora, sen blev det impuls med utställning i Svenstavik där uppfödarklass fick HP följt av mycket trevlig kväll med “gravöl eller bubbel” som inbjudan löd-det blev bubbel och massor med babbel. Sen hann vi med träning på fält hos Isaksbo i Avesta för att träna stadga och flog, flera har även varit på organiserade fjällträningar för den sista pusselbiten innan nu jakten börjar, . Jag har långt ifrån hunnit prata med alla men ni är rätt flitiga på att ringa och berätta hur det går och det uppskattas enormt mycket.

Om några dagar börjar jakten och vi sprider ut oss i olika fjällkedjor för att göra det vi gillar så mycket. Många hundar är riktigt unga och jag säger bara; skynda långsamt! Ju mer och bättre ni tränar med eran hund nu desto bättre får ni det senare-skjut inte upp det till morgondagen. Hur ni ska träna hoppas jag våra träningar och kurser hjälpt er med.

Vi kommer att ha en kenneljakt i september och ryktet säger att marken håller bra med fågel. Vi kommer även ha en liten sammanstrålning för att jaga och gå prov i Hemavan vilket ska bli riktigt skoj. Innan dess väntar både något enstaka jaktprov och flera jaktdagar för vår del. Jag vet att någon L och G hund kommer att starta, de unga T hundarna kanske hinner med någon start men det visar sig.

Önskar alla en riktigt fin jakthöst!

Nya familjer

Nu har alla valparna flyttat till sina nya familjer och jag känner att allt rullar av mina axlar. Det finns alltid en oro med en valpkull. Jag tänker närmast på tiken och vad det kan innebära med en valpkull om det går galet, men även oron över att valparna ska ha någon defekt eller att något händer dom under de 8 veckor de är här. Det är inte bara att klämma ut ett knippe små söta valpar. Först ska föräldradjuren uppfylla vissa kriterier och sedan är det mycket som ska fungera och allt ska skötas enligt konstens alla regler och rekommendationer från både SKK och Jordbruksverket. I slutändan ska det även inte bara vara söta små valpar utan de ska även leva upp till mina och valpköparnas önskemål.

Alla valparna har nu börjat bo in sig i sin nya familj och jag får både tfn samtal, mail och sms om hur det går för dom. Gemensamt för alla är nog att valpköparna slagits av tanken att just deras valp är otroligt kavat och framåt men ändå lyhörd och oerhört stabil. Jag som sett dessa små valpar under 8 veckor kan nog bara säga att de är oerhört kavata och inga mesproppar. Har en känsla av att det kommer gå av bara tusan den dagen de vaknar i jakten. Så träna, träna och återigen träna. Då jag anser att materialet finns där så har jag bokat valpträff för G och T kullen senare i vår, och sen får vi se hur vi går vidare.  De som kommer på denna kurs kommer ligga långt fram i lydnad och ha tillbaka det senare när de vaknat och ska jagas över.

Nu ska jag ge Lykka och Glada mer tid och vi börjar redan med utställning på Stora Stockholm för Glada. Samma domare och klass som jag en gång ställde Boss för 2004 och det är lite därför jag åker iväg, annars är jag nog väldigt tveksam på dessa “showutställningar” med domare som inte vet hur en riktig jakthund ska se ut! Vi passar även på att ha en fasanjakt innan plikten kallar några dagar innan jul. Sen blir det fin lång ledighet som vi tillbringar på fjället, jag längtar så jag nästan inte kan sova om nätterna. Nu ska mina hundar få allt jag har att ge dom, vi ska njuta till 100%!!!  Ååå Happy Day!!!

Lykka och Trolla innan avfärd

 

 

 

Årets jaktpremiär

Nyss hemkommen och nöjd efter årets jaktpremiär som blev i Norra Jämtland.

Jag var med Glada och lånehundens Högfjällshundens Nova på en veckas jaktresa med goda vänner och valpköpare. Som tidigare år hade vi det även i år bekvämt med helikopter ut i marken och vi gjorde oss en jaktcamp. Veckan delades in i två sällskap, jag och min kompis Eva stannade kvar hela perioden. Resan kunde börja bättre då Helikopterbolaget Helinord sullade bort ett dygn då de inte hade helikoptern på plats enligt överenskommelse. Väl uppe på fjället så var det bara glada miner. Från egen uppfödning var Lysa med i första gruppen och det var även hon som banade vägen för de övriga hundarna med att fixa flera fåglar i säcken.

Efter två dagar var det gruppbyte och då kom Leo, Giron och Geira ut från egen uppfödning. Måste medge att det blev lite extra spänning då småttingarna skulle släppas på fjället för första gången knappt 7 månader gamla. Även om helikopter, många hundar, sova i tält tar på lillhjärnorna så presterade småttingarna mer än vad jag vågat hoppats på. Redan nu lägger de upp fina sökrundor och jobbar med nosen, samtliga tre kom för fågel och de växlade upp flera växlar för var släpp. MEN, lillhjärnan blir fort trött så jag tog det väldigt försiktigt dom.

Båda grupperna avslutade med god ripmiddag och några fick även med sig ett knippe fåglar med sig hem i säcken. Mycket trevliga dagar, tack till er som var med!

När jag igår kom hem möttes jag av en jätteglad Lykka som fick vara hemma då hon precis passerat sin tredje dräktighetsvecka. Lykka var kanske lite rultigare men definitivt hade juvrerna vuxit på henne. Jag skulle bli mycket snopen om hon inte är dräktig med tanke på vad jag såg hur hon förändrats under en vecka. Nu lullar vi på lite försiktigt några veckor till innan vi övergår till promenader. Imorgon ska vi ut på fjället igen och då ska Lykka få kuta av sig lite och ha lite roligt. Då har även Glada fått vila lillhjärnan en dag så vad som händer då återstår att se.

Jaktåret 2017/18 har börjat!

Så har jakten äntligen startat igen. Längtan är som vanligt stor och funderingar finns om vad man har i kopplet.

Vi smög igång lite hos goda vänner och deras marker i lågfjällsterrräng. Lykka gick lite som jag önskade, inte ur hand men fick med sig mycket mark i utmärkt kontakt. Marken erbjöd en fin kull på ripa och en av dessa hamnade i säcken.

Dagen efter åkte vi mot norra Jämtland för flyg ut i marken med “damorkestern”. Jag fick låna Kenzo av fina vänner då antalet hundar kunde vara i minsta laget för flera dagars jakt. Vi jagade i både lågfjäll och högfjäll och tog vara på chanserna både vad gäller hundarnas arbeten och skyttarna behövde heller inte skämmas. Underbara dagar med duktiga hundar, härligt sällskap och fantastisk mat avnjöts om kvällarna i Bodegan. Dagarna tog fort slut och helikoptern kom efter några dagar med nästa gäng då damerna åkte mot civilisationen. I det här gänget var bl a kullbror Leo med och han funderade nog vad husse dragit ut honom på för ställe. Leo bjöds på ett fint tillfälle av Sky och Tobias, stort tack för det, och upp flyger en fin stor kull och Leo sätter sig precis som han lärt sig av husse innan. I samband med det så fick pojken fart på tassarna och kunde sedan söka ripan själv. För var släpp tog han för sig mer och mer och situationerna blev många. Att se Leo utvecklas som han gjorde dessa dagar fick mig att bli så himla nöjd! Han stod på armbågarna i strama stånd, rumpan rakt upp, knalltuff avance och total respekt. Lars skickade på honom på apport och han apporterar som om han aldrig gjort annat. Känslan är obeskrivlig!   Lars fick med sig en ny hund hem! Hela upplägget med jakt i omgångar passade oss alla utmärkt, preliminärbokning av helikopter för nästa år till samma plats är redan gjord.  Ååå Happy Day!!!!

Lykka och jag har haft några stunder i skogen och hon går helt galet bra i skogen! Jag har aldrig haft liknande hund! Hon söker i full fart och utmärkt kontakt i skogen, visst är GPS på men den används möjligtvis bara då hon ställer sig, hon kommer in regelbundet och visar upp sig och hon går i riktigt fina slag tillsammans med mig. En av kvällarna och efter ca 30 minuter ställer hon sig uppför en liten backe. Jag försöker smyga mig närmare men får ta om då terrängen är trickig, Lykka tittar på mig och tar ett nytt stånd något närmare fågeln. Jag kommer uppför krönet och ser att något mörkt rör sig en bit bort. Orrtuppar var min tanke….Jag kör på och upp flyger tre tjädertuppar varav en faller offer för min bössa. Lykka går efter en bit men kan stoppas rätt snart och hon är då helt lugn. Jag går försiktigt fram emot den fällda fågeln och petar lite försiktigt för att se om den gigantiska tuppen är stilla och död-tack, den var stendöd. Tuppen var större över bröstet än vad Lykka är över ryggen, stor som ett as! Bra jobbat Lykka, vi kommer ha många roliga stunder tillsammans!

Jag har pratat med flertalet i kullen och även haft en liten utvärdering vid 2 års ålder. Jag är otroligt nöjd med vad Snöa och Sniff gett mig! Nästan alla valpar är i jagande hem och en gemensam nämnare är bl a deras hantering av fågel. Flera i kullen slår ner på farten i samband med att de känner vittring, de preciserar sig fram till fågeln och kommer riktigt nära så skyttet blir lättare. En egenskap som jag gillar. 4 hundar är HD röntgade och fria, ingen tycks ha någon allergi eller överkänslighet med magproblem eller klåda som följd, flera tycks ha ett obeskrivligt lugn och stabil mentalitet. Jag kan inte vara annat än nöjd,!

Nu kommer vi jaga oss genom hösten fram till löp som bör bli kring årsskiftet. Då väntar Valeras Sjakk och jag hoppas på parning och en liten fin kull. Självklart är syftet att behålla minst en av dessa här hemma. Spänningen är olidlig!

Lars och Leo

 

 

Ett nytt jaktår närmar sig

Dagarna rusar fram efter en helt fantastisk sommar, höstens jakt närmar sig!

För Lykkas del lägger vi all ledig tid i skog och på fjäll för att jaga, jag ser fram emot en spännande höst där vi ska skaffa oss erfarenhet och bli en riktig jakthund.

Jag har börjat få in utvärderingarna som gått till valpköparna och jag citerar ett av svaren, ett svar jag log över och instämmer med till fullo!  “Tror kullen har varit en jämn kull med bra hundar fysiskt och mentalt så det var en bra parning, så den parningen var det inget fel på , det är nog upp till ägarna vad det blir av hundarna”.  Det är från en valpköpare som har koll på läget!

Jag önskar valpköpare skitjakt och många härliga dagar med era hundar!

 

 

3 UKL i Lofsdalen

Jaaaa, på Lykkas allra sista start i UKL så fick hon 3 UKL.

Då löpet kommit olägligt under våren så blev det bara 2 starter för oss och det i Lofsdalen.  Lördagen blåste det så öronen på hundarna stod rakt ut, ingenting fungerade för oss. Den dagen glömmer jag gärna fort! Söndagen blåste också rejält men vi hade vi ett litet annat upplägg, bort med god frukost och av med markeringstäcket då hon på lördagen rullade sig lite väl ofta och det önskas inte på ett jaktprov då det är max från första sekund som önskas.

Lykkas första släpp började tveksamt och jag började tro hon var skendräktig men sen fick hon fart och gjorde ett otroligt fint medvindssök och så fortsatte dagen. Hon tog mycket mark och med utmärkt kontakt och jag njöt. Jag är osäker, men jag tror hon fick ca 6 släpp och i allra sista släpp nyper hon fast en bit bort mot en liten slänt. Vi skidar fram och när jag kommer upp så ser jag tre dansande ripor framför henne. Hon reser och det knalltufft, fågel lättar och…hon går efter. Lykka var inte klar där utan när jag åker in i marken för att hämta henne hittar jag henne ståendes en bit in för två oroliga ripor. Min tanke var att tåget redan hade gått så jag tänkte att hon får avsluta säsongen med ett arbete utan domaren. Så jag kör på henne igen och även det en knalltuff avance och fågel lättar och hon tar ca 4-6 meter och sen sätter sig.

Jag kan inte påstå att jag har gått massor av jaktprov men de ord jag fick av domaren är nog de finaste jag hört. Dessa ord och bilden av dessa två situationer är något vi avslutar säsongen med, och det med ett brett leende.

Hon är min stora Lykka och min önskan är att vi får mååånga fina år tillsammans!

 

Liten syskonträff

Dagarna rusar förbi och vi gör vad vi kan för att fånga dom på allra bästa sätt.

För en tid sedan fick jag önskemål om liten syskonträff till fjälls igen och vi har nu haft en träning med Leo, Lysa och Lykka. Vi hade även en inbjuden gäst med många namn, Barnbarnet, Harry Boy; Dirty Harry och Sky.  Vi hade tre härliga dagar till fjälls och vädret var varierande med sol, snö, blåst och vindstilla, föret var aningen tungt för hundarna med snö upp över ryggen i vissa lägen men oftast endast bara upp till magen. Fågel hittades och flertalet situationer förvaltade hundarna på bästa sätt. Sekundering påvisades och även en situation där två hundar stod för samma fågel hanterades. Tusen tack för härliga dagar!!!

Lilli var anmäld till start i Finland men tyvärr ställdes det provet in. Flera av de övriga syskonen har några prov framför sig. Det blir en spännande vår att följa som avslutas med HD röntgen.

 

 

Lilli & Lykka

Vilket veckoslut!

SetterWalls Lilli var anmäld till Finska Guldpokalen som avgjordes detta veckoslut. Av 88 hundar födda 2015 så skulle dessa kvala in till final mellan 10 stycken. Lilli har tidigare gått ett par jaktprov och inte ett prov har hon haft mindre än 73 minuters släpptid vilket säger en del om hennes kvalitet. Tyvärr har hon ofta gått tom och haft lite otur med den fågel hon hade chans på. Fredag morgon var det kval för henne och jag gick nog lite lätt ofokuserad på jobbet då jag mentalt befann mig på ett fält i Finland. På kvällen plingade det till i mobilen och det var Esa som skrev: Lilli är i Final!!! Finalen var på söndagen och där ville det sig inte riktigt hela vägen trots att hon var den enda hund som hade fågel på förmiddagen. Men för mig är Lilli och Esa vinnare oavsett! Denna tik stack redan ut efter ett par veckor i valplådan. Jag vet hur pedantisk Esa är med annat som han lägger sin själ på och lägg därtill denna envisa Lilli med enorm jaktlust så kan det inte bli annat än bra…och kämpigt… men Esa gör det!! Jag saknar ord över detta!

Lilli står för rapphöna. (foto Matti Bäcklund)

Lilli står för rapphöna. (foto Matti Bäcklund)

 

 

 

 

 

 

Lykka har nu gjort ett par prov utan premie då vi haft stolpe ut. Hon går inte megastort utan har ett mycket bra och “trevligt sök” som jag skulle vilja kalla det. Min reflektion har varit lite att hon borde fungera rätt bra på skog. Så vi gjorde ett par skogsrundor här hemma och jo, jag skulle nog kunna hitta henne då hon visar sig mellan slagen. Jag har inte gått skogsprov på 12 år och kan knappast kalla mig skogsvan så en viss magknip fanns långt in i magen när vi rullade mot Björnliden utanför Hede för att starta.

Första delen av släppet var på en öppen myr och söket var väl sådär…men när vi kom in i täta skogen fick hon en kick och gick upp sig rejält.  I andra släpp ställer hon sig mot en gran och bakom den fanns en orre och två ripor, jag går dit och ger resningsorder och jösses…mossa och kvistar for och jösses vilken resning!!! Att få stopp på den var inte det lättaste men det räckte för premie 3 UKL. Vad domaren gav i kritik ska bli intressant att läsa, jag får nog plugga norska för att förstå lite mer.

Att gå där i vackert väder, fantastiska marker och känna hur Lykka jagade för just mig fick en känsla som närmast kan beskrivas som djup kärlek och en rejäl skopa Lykka. Min lilla tjej hade gjort det igen! Underbara hund, din mor skulle vara stolt över dig!

Lykka 3 UKL

Lykka 3 UKL

Vilken start!

Hösten kunde knappt börjat bättre!  Många fina dagar på fjället har vi haft och vi njuter oss igenom hösten. Vi började med träning i Bruksvallarna i SSK’s regi. Där var även Leo och Lennon med och de båda pojkarna fick se och uppleva hur ett jaktprov och hur en ripjakt går till.

Dagarna efter rullade Lykka och jag norrut mot Norrbotten för några dagars träning/jakt med Lubbe, Lysa och irländaren Cissi. Vi flög ut i marken och kunde gotta oss med god mat, dryck och annat som annars får väljas bort vid vandring ut i marken. Spänningen var maxad av att se hur hundarna fungerade i “skarpt läge”. Dessvärre skulle det vara “katastrof” och minimal föryngring av ripor så lite fundersam var man nog hur det skulle bli för oss med tre orutinerade unghundar-skulle vi ens hitta någon fågel?  Nu hade vi tur och hittade en megastor eller kanske tre-fyra mindre kullar som nu är välmotionerade. Många stötar blev det men även någon enstaka fin situation.  Hursom så hade vi härliga dagar och sista dagen kom frågan om vi kan göra om resan nästa år, och ingen blir väl gladare än jag om vi kan göra det!  Stort tack till er som var med och förgyllde denna tripp!

I mellantid hann Lykka och jag gå ett jaktprov i Pirttivoupio och även här var ryktet att det var dåligt med fågel. Nåja, vi kommer inte för fågel från soffan och läsa böcker om hur det ska gå till så det är bara på’t igen. Jag fick sällskap av Lucky Leya och Eva som var med och kikade hur ett jaktprov gick till vilket uppskattas mycket. Här på provet fick Lykka ett 2 UKL och jag måste medge att jag inte var riktigt med på noterna även om Lykka var med på allt som hände. Men superskoj var det!!!

Efter några dagars vila kom min kusin Peter från Gävle upp till Kiruna för att se hur jakt med stående fågelhund ska gå till. Till min och Lykkas hjälp fick vi låna en ståndfast Est Kelly av Janne Tano, tusen tack för det Janne!! Peter är en duktig retriverägare och har ett antal fina jaktmeriter på sin lista, men det här är något annat. Kelly dukade upp flera situationer och även Lykka fick till det och även sekundering kunde tränas. Supersköna dagar och jag skulle inte bli förvånad om kära kusin blir setterägare framöver….

Innan resan hem till Ocke klämde vi in ett jaktprov på Dundret. Dimman var tät och det var svårt att vara både förare och hund gissar jag. Lykka fick tre släpp och jag valde att dra henne i sista då hon inte ville komma in. Några minuter senare hittar vi henne i stånd….så vad är en bal på slottet!? Nåja, de e bara på’t igen!!!

Ni är några stycken som gjort denna resa möjlig, ni vet vilka ni är och ett STORT TACK för allt!

Nu blir det några dagars vila och sen ut igen, längtar redan!!!

Jaktresan m kullen

Jaktresan m kullen

..dan före dan, före….

Nu är det väldigt nära dagen premiär! En premiär som jag “laddat” för i nästan två års tid, en kommande höst, med för mig, tveklöst de flesta funderingar, förväntningar och massor av förhoppning!

Lykka och jag har haft några dagar på fjället redan och vi har hunnit med ett jaktprov i Bruksvallarna. Även ett par av hennes syskon har varit på träning i SSK/NNFK:s regi i Bruksvallarna och jag kan ärligt säga att det jag sett känns bara så himla bra!

Lykka fick tre släpp på provet och trots att det inte räckte hela vägen till premie så är jag supernöjd då hon levererar fågel vid flera tillfällen. Nu kämpar vi vidare och kommer varva jakt med prov kommande veckor. Hösten blir intensiv!

Önskar valpköpare, nära och kära en riktigt härlig höst! SKITJAKT på er!!!!

Tidigt höstfjäll

Tidigt höstfjäll

Wake up!

Nu har vi varit till fjälls några turer och vi har även varit ute en del på hemmaplan de dagar som det har funnits möjlighet. Vi har haft gott om ripa och en träning blev endast 40 minuter lång med 2 arbeten innan jag fick skida tillbaka och göra kväll fast klockan knappt var frukost. Det sista arbetet var helt perfekt och det tackar jag all snö som låg i ravinens kant som gjorde avslutet helt topp.

Lykka är nu 7 .5 månad och nu har hon vaknat från pinnsökande lilla valpen till den nyfikna unghunden som utvecklas för var släpp. Vi har MASSOR kvar att göra men jag är otroligt nöjd med vad jag hitintills har sett-riktigt nöjd!  Den här veckan har vi även varit ner och tränat lite på några fasaner och samtidigt fått annan innehållsrik info om hur vi fortsätter jobba med dressyren. Vi är på G!!!

Jag får även info från flera kullsyskon att de jobbas för fullt och jag tror nog vi sporrar varandra och inte alltför sällan går mobilen/mailen mellan oss igång efter en lykkad träning. Nu blir det några dagars vila från fjället för att sedan göra ny turne! Life is good!

 

Lykka sportlov- Lykka sportlov-0674 Sportlov-0673 redigerad lina Sportlov-0782 m redigerad lina

Liten kullträff

Valparna börjar bli unghundar och de är nu dryga 6 månader. I helgen har vi varit på fjällträning med halva kullen. Det var Lennon, Leo, Lysa och Lykka som kom för några dagars träning på fjället. Januarivädret kan verkligen vara skiftande och det var inget undantag denna helg. Stormen Tor drog in över Härjedalen och blåste oss på några timmars träning.

Men att se en unghund kicka igång på ett släpp är något speciellt. Det vara Lysa som fick upp ett ljus och drog igång då hon fick en kull på tre ripor på vingarna. Helt superskoj att se hur hon utvecklades för var släpp!! Lennon, Leo och Lykka kom inte för fågel utan hittade mest gamla legor med ripbajs och massor av spår men ingen pippi.

Nu fortsätter vi träningen och det är en stor lykka att följa er alla i er utveckling.

Lysa

Lysa

Lysa och Fredrik på prommis

Lysa och Fredrik på prommis

Lysa och Fredrik har tungt före

Lysa och Fredrik har tungt före

Lysa

Lysa

Lykka i full fart

Lykka i full fart

Lykka med fintäcket

Lykka med fintäcket

Lars och Leo i soluppgång

Lars och Leo i soluppgång

Lars och Leo

Fredrik och Lysa

Fredrik och Lysa

Tusen tusen tack för en härlig helg!

Tusen tusen tack för en härlig helg!

 

 

 

 

Den lilla flocken

Då vi har en otroligt fin höst ute så passar vi på vid varje tillfälle att njuta av fjäll och skog.  Häromdagen var vi ute på fjället med syfte att ta en kopp kaffe mot någon sten  med vacker utsikt. Syftet var INTE jaktträning men för säkerhetsskull åkte GPS halsbanden på de vuxna hundarna. Lykka struttade runt och njöt av tuvor och små fjällbäckar att plaska i. Men det tog inte lång tid innan en av hundarna nyper fast och sen började det bli fågel i omgångar. Lykka hann med att se många fåglar och fick lukta där de legat men vi gjorde inte så stor grej av det då jag är mer tveksam till fågel redan nu på henne. Kul var det i alla fall att det finns fågel i området!

Jag får regelbundet in rapporter om hur valparna har det och det känns som att alla jobbar på lika ambitiöst som tidigare. Någon har redan apporterat varm och kall fågel utan knussel, någon sätter sig på 50 meter med störning, någon har haft passivitet på schemat, någon lär sig gårdens gränser utan att det ska finna staket. Otroligt skoj att höra!

Här hemma är saknaden jättestor efter mina vovs. I förra veckan fick jag besök och jag drar då ut köksstolen så Boss kan hoppa upp och jag kan än vakna av tron att Snöa lagt en känga på min kudde. Flocken har krympt lite väl fort och jag har fortfarande svårt att acceptera läget. En som jag inbillar mig trivs än mer är nog Iza. Hon har i princip alltid legat i sovrummet om kvällarna tidigare men börjar nu komma fram mer och mer och göra mig sällskap i TV-soffan. Vem vet, en dag kanske hon är den som sitter på Boss köksstol och gör mig sällskap. Lykka är stark kandidat till att bli min nya skugga och bästa kompis i ur och skur. Redan nu har hon charmat flera på jobbet genom att kasta söta blickar och visa hur skönt det är att bli klappad. Hennes träning på jobbet blir att ligga på sin plats även när gäster kommer och går och det är inte det lättaste för en så glad framåt valp som hon är. Spontant så känns det som att det här kan bli bra-riktigt bra!


Iza