Inatt ställde vi tillbaka klockan och vi närmar oss liten mellansäsong. Hösten har varit lite ”si och så” och jag syftar då bl. a. på fågeltillgången. För egen del fick jag stresspåslag av att inte ge hundarna de fåglar de sökte. En god vän kom som räddaren i nöden och vi fick komma till fågelrika marker. Underbart och STORT TACK! Vi har förhoppningsvis några helger kvar innan isarna blir förrädiska och därmed ”Time Out” innan det blir skidor under fötterna.

Några hundar har kommit till start men med de berömda stolparna så har det inte räckt hela vägen. För egen del har Jilla startats ett par ggr och inte räckt hela vägen trots fina sökupplägg. Tanken på Pingla har varit någon start på skogsprov men i saknad av en kvittens på fågel så har starten uteblivit.

Senaste kullen, C-valparna, börjar komma ut på fjället och jag vet iaf att två av dem är övernöjda då det ”varit så lätt” då hunden står, reser och stannar utan något skarpt kommando. Jag är övertygad om att det någon dag blir bakläxa men so far, so….

Jilla börjar nu fälla päls vilket är en hint om att löpet närmar sig. Jag står fast vid att para henne med Valeras VetIkke och troligen blir parningen under december månad, ju senare ju bättre tänker jag. Min tanke är att behålla en liten tjej själv då min flock börjar få hög medelålder. Jag börjar även få fråga om när Pingla ska paras och det är lite oklart, jag har börjat kika efter hane men ingen är ännu utsedd.

Men först nu håller vi tummarna för några fler helger där vi kan gå ut och att fåglarna börjar komma tillbaka, vilket jag tror att de gör.