S-kullen fem veckor

Idag är valparna fem veckor och dagen till ära så har dem fått andra omgången av avmaskning. Även denna gång var deras uttryckt obetalbara, nästan så jag fick lust att provsmaka för att få denna smidighet att skaka huvudet lika energiskt. Nu har några passerat 3 kg i vikt och de minsta har knappt hundra gram kvar för att passera, så i stort är kullen jämn i storlek. Även deras kynne börjar jag få en aning om vilka som tar för sig och vilka som tycker livet kan tas med en powernap innan detta “måste” infinner sig. Det är dock tre veckor kvar och massor kan hända innan leverans.

Hundhuset är nu utökat så de kan gå in och ut som de själva önskar. Jag satt och kikade på dem igår och två bastanta pojkar busade i hörnet inne i huset medans de övriga passade på att smita ut i solen. När pojkarna busat klart med varandra satt de helt stilla en längre tid (läs halvminut) och det såg ut som att de funderade vart alla andra tagit vägen, var festen slut?

Gräsmattan är ett äventyr i sig och jätteotäck om jag eller Lykka och Glada inte råkar finnas inom ett par meter. Man ser hur de söker efter framför allt Glada och den lättnat och glädje som infinner sig när valpen hittar sin mamma är underbar. Även mommen Lykka kan emellanåt visa sin leksida som vääldigt sällan visar sig. Men igår spratt det till hos henne när vit-röda hanen visade sig.

Socialträningen är i full gång och jag försöker ha någon eller några valpar ute med mig mest hela tiden. Jag riktigt ser hur de myser av att trycka och vara nära, tycks bli riktiga mysproppar hela högen.

Livet som valp vore nog inte så tokigt om jag själv får välja. Att sitta och betrakta dessa små tussar ger sån enorm glädje och energipåfyllning som är svår att beskriva. Vi har det rätt bra här “mitt i centrala skogen” som jag kallar mitt paradis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *