Vilket veckoslut!

SetterWalls Lilli var anmäld till Finska Guldpokalen som avgjordes detta veckoslut. Av 88 hundar födda 2015 så skulle dessa kvala in till final mellan 10 stycken. Lilli har tidigare gått ett par jaktprov och inte ett prov har hon haft mindre än 73 minuters släpptid vilket säger en del om hennes kvalitet. Tyvärr har hon ofta gått tom och haft lite otur med den fågel hon hade chans på. Fredag morgon var det kval för henne och jag gick nog lite lätt ofokuserad på jobbet då jag mentalt befann mig på ett fält i Finland. På kvällen plingade det till i mobilen och det var Esa som skrev: Lilli är i Final!!! Finalen var på söndagen och där ville det sig inte riktigt hela vägen trots att hon var den enda hund som hade fågel på förmiddagen. Men för mig är Lilli och Esa vinnare oavsett! Denna tik stack redan ut efter ett par veckor i valplådan. Jag vet hur pedantisk Esa är med annat som han lägger sin själ på och lägg därtill denna envisa Lilli med enorm jaktlust så kan det inte bli annat än bra…och kämpigt… men Esa gör det!! Jag saknar ord över detta!

 

 

 

 

 

 

Lykka har nu gjort ett par prov utan premie då vi haft stolpe ut. Hon går inte megastort utan har ett mycket bra och ”trevligt sök” som jag skulle vilja kalla det. Min reflektion har varit lite att hon borde fungera rätt bra på skog. Så vi gjorde ett par skogsrundor här hemma och jo, jag skulle nog kunna hitta henne då hon visar sig mellan slagen. Jag har inte gått skogsprov på 12 år och kan knappast kalla mig skogsvan så en viss magknip fanns långt in i magen när vi rullade mot Björnliden utanför Hede för att starta.

Första delen av släppet var på en öppen myr och söket var väl sådär…men när vi kom in i täta skogen fick hon en kick och gick upp sig rejält.  I andra släpp ställer hon sig mot en gran och bakom den fanns en orre och två ripor, jag går dit och ger resningsorder och jösses…mossa och kvistar for och jösses vilken resning!!! Att få stopp på den var inte det lättaste men det räckte för premie 3 UKL. Vad domaren gav i kritik ska bli intressant att läsa, jag får nog plugga norska för att förstå lite mer.

Att gå där i vackert väder, fantastiska marker och känna hur Lykka jagade för just mig fick en känsla som närmast kan beskrivas som djup kärlek och en rejäl skopa Lykka. Min lilla tjej hade gjort det igen! Underbara hund, din mor skulle vara stolt över dig!