Hösten kunde knappt börjat bättre!  Många fina dagar på fjället har vi haft och vi njuter oss igenom hösten. Vi började med träning i Bruksvallarna i SSK’s regi. Där var även Leo och Lennon med och de båda pojkarna fick se och uppleva hur ett jaktprov och hur en ripjakt går till.

Dagarna efter rullade Lykka och jag norrut mot Norrbotten för några dagars träning/jakt med Lubbe, Lysa och irländaren Cissi. Vi flög ut i marken och kunde gotta oss med god mat, dryck och annat som annars får väljas bort vid vandring ut i marken. Spänningen var maxad av att se hur hundarna fungerade i ”skarpt läge”. Dessvärre skulle det vara ”katastrof” och minimal föryngring av ripor så lite fundersam var man nog hur det skulle bli för oss med tre orutinerade unghundar-skulle vi ens hitta någon fågel?  Nu hade vi tur och hittade en megastor eller kanske tre-fyra mindre kullar som nu är välmotionerade. Många stötar blev det men även någon enstaka fin situation.  Hursom så hade vi härliga dagar och sista dagen kom frågan om vi kan göra om resan nästa år, och ingen blir väl gladare än jag om vi kan göra det!  Stort tack till er som var med och förgyllde denna tripp!

I mellantid hann Lykka och jag gå ett jaktprov i Pirttivoupio och även här var ryktet att det var dåligt med fågel. Nåja, vi kommer inte för fågel från soffan och läsa böcker om hur det ska gå till så det är bara på’t igen. Jag fick sällskap av Lucky Leya och Eva som var med och kikade hur ett jaktprov gick till vilket uppskattas mycket. Här på provet fick Lykka ett 2 UKL och jag måste medge att jag inte var riktigt med på noterna även om Lykka var med på allt som hände. Men superskoj var det!!!

Efter några dagars vila kom min kusin Peter från Gävle upp till Kiruna för att se hur jakt med stående fågelhund ska gå till. Till min och Lykkas hjälp fick vi låna en ståndfast Est Kelly av Janne Tano, tusen tack för det Janne!! Peter är en duktig retriverägare och har ett antal fina jaktmeriter på sin lista, men det här är något annat. Kelly dukade upp flera situationer och även Lykka fick till det och även sekundering kunde tränas. Supersköna dagar och jag skulle inte bli förvånad om kära kusin blir setterägare framöver….

Innan resan hem till Ocke klämde vi in ett jaktprov på Dundret. Dimman var tät och det var svårt att vara både förare och hund gissar jag. Lykka fick tre släpp och jag valde att dra henne i sista då hon inte ville komma in. Några minuter senare hittar vi henne i stånd….så vad är en bal på slottet!? Nåja, de e bara på’t igen!!!

Ni är några stycken som gjort denna resa möjlig, ni vet vilka ni är och ett STORT TACK för allt!

Nu blir det några dagars vila och sen ut igen, längtar redan!!!