Nyss hemkommen efter en minst sagt udda resa med fokus på parning. Det var så många hinder innan vi äntligen kom iväg så jag började fundera om det fanns en mening med att inte komma iväg. Jag kan knappast kalla mig van vid dessa parningar och det var inte en mindre orolig känsla när det blir första parningen på en tik. Skulle hon ens ställa upp sig osv. Jodå, min Glada hon visste precis hur man gör. På dygn 14 ställde hon vackert upp sig och när matte gick runt hörnet så tog det inte många sekunder förrän jag ser två hundar med rumporna emot varandra. För att vara helt säker så blev det även en parning på dygn 15 innan hemresan började.

När valet av hane skulle göras gick jag på bredden i kullen, hur många meriterade, viltfinnarförmåga, tomstånd, exteriör osv och därtill hälsan. Vad som inte syns i statistiken är hundens kynne, här får man lita på hundens ägare eller andra som sett hanen. Men vad rätt val jag gjorde, såååå cool hane!!! Jag kommer med en tik i höglöp och han tittade knappt på henne förrän han fick ok från sin husse. Inget pip, inget gnäll eller steppande utanför vår dörr, helt lugn! Det här kan bara bli bra! Går allt bra så är beräknad nedkomst, dagen till ära, kring 17 maj.