Jaaaa, på Lykkas allra sista start i UKL så fick hon 3 UKL.

Då löpet kommit olägligt under våren så blev det bara 2 starter för oss och det i Lofsdalen.  Lördagen blåste det så öronen på hundarna stod rakt ut, ingenting fungerade för oss. Den dagen glömmer jag gärna fort! Söndagen blåste också rejält men vi hade vi ett litet annat upplägg, bort med god frukost och av med markeringstäcket då hon på lördagen rullade sig lite väl ofta och det önskas inte på ett jaktprov då det är max från första sekund som önskas.

Lykkas första släpp började tveksamt och jag började tro hon var skendräktig men sen fick hon fart och gjorde ett otroligt fint medvindssök och så fortsatte dagen. Hon tog mycket mark och med utmärkt kontakt och jag njöt. Jag är osäker, men jag tror hon fick ca 6 släpp och i allra sista släpp nyper hon fast en bit bort mot en liten slänt. Vi skidar fram och när jag kommer upp så ser jag tre dansande ripor framför henne. Hon reser och det knalltufft, fågel lättar och…hon går efter. Lykka var inte klar där utan när jag åker in i marken för att hämta henne hittar jag henne ståendes en bit in för två oroliga ripor. Min tanke var att tåget redan hade gått så jag tänkte att hon får avsluta säsongen med ett arbete utan domaren. Så jag kör på henne igen och även det en knalltuff avance och fågel lättar och hon tar ca 4-6 meter och sen sätter sig.

Jag kan inte påstå att jag har gått massor av jaktprov men de ord jag fick av domaren är nog de finaste jag hört. Dessa ord och bilden av dessa två situationer är något vi avslutar säsongen med, och det med ett brett leende.

Hon är min stora Lykka och min önskan är att vi får mååånga fina år tillsammans!